Kost har skapat kändisar som alla har råd och pekpinnar och blir gurus genom att ge dig råd om hur du ska äta för att inte dö, eller, ännu värre, bli fet.
Ät aldrig stående. Ät aldrig snabbt. Ät aldrig stressad och bråka aldrig vid köksbordet. Ät all mat med kniv och gaffel. Tugga allt minst hundra gånger. Gör gärna andningsminuten både innan och efter måltid och be gud som haver...
Det låter som när man va liten och mamma försökte få sin ADHD-son att "uppföra" sig ordentligt.
Helt plötsligt får vi veta att livsmedelsverket ljugit för oss i alla år och det ledde till ett ökat användandet av FEL sorts kolhydrater. Så kom då allt tillsatt socker, siraper, snabbmat, godis och diverse skräpmat på 80-90 talet som gjorde att vi alla blev feta. Vi fick höra om tillsatser och alla "e" som var livsfarliga och nakna kockar avslöjade hur farligt allt var.
Vad är transfetter till exempel? Det måste man veta för de kommer döda dej om de får tag på dej... låter ju som om Babsan är på krigsstigen...
Kolhydrater är livsfarligt så vi ska bara äta fett och lite protein. Jag har testat och det funkar verkligen, jag har rasat i vikt och mår riktigt bra tycker jag.
Då får jag veta att LCHF maten inte är bra för tjocktarmen...
-Resistent stärkelse ska du äta. Det är det senaste i hälsovärlden. Det är kolhydrater men bra för dej.
- Men jag trodde... ni sa ju nyss att kolhydrater var farligt??
- Jo så var det nyss men nu är den nya sanningen att alla kolhydrater är inte skapade likadant och behandlas inte likadant av kroppen, det går inte att dra alla över en kam.
-Så en kolhydrat är inte en kolhydrat och en kalori är inte en kalori?
Jag visste inte ens vad protein var när jag växte upp. Nu ska man veta inte bara vad protein är utan hur mycket man kan äta. Fett ska ju vara bra, men inte allt fett och inte för mycket för även om fett inte ger en blodsocker höjning kommer det som inte används direkt av kroppen lagras som kroppsfett.
När mina barn kommer upp i min ålder har väl all mat blivit så farlig att om man råkar få fel kolhydrat i munnen så exploderar man. POOOF!
Jag är lite nerd, det ingår i en av diagnoserna, det innebär att jag läser allt när jag blir intresserad av något. Ingen kan plöja ner sig som jag, tror jag, inte utan ADHD och en hypersida som driver på. Det innebär att jag lär mig massor hela tiden om ämnet. Jag har även lärt mig med åren att inte köpa vad andra tycker rakt av utan att testa själv.
Så just nu jobbar jag med att testa hur bönor och potatismjöl påverkar min kropp. Inte för att jag tror att det är helt relevant för någon annan, vi är alla unika och det som funkar för mig... ja du vet resten.
Den här bloggen är i alla fall ett försök för mig att ta upp alla frågor jag ställer mig själv och att låta någon annan kanske få lite inspiration. Min fru gör samma resa och bloggar här med, inte lika ofta men då och då.
Att gå ned i vikt är inte roligt. Att säga något annat är lögn. Allt som du tycker är gott är farligt för dej och allt som är tråkigt att göra är nyttigt för dej. Så känns det i alla fall.
Det är först när man märker att kläderna börjar halka av som man blir lite inspirerad, fram tills dess måste man kämpa varje dag. Jag fick min "spark i röven" när läkare sa att jag har diabetes.
Det gav mig inte inspiration, det skrämde skiten ur mig. Jag vill inte ta sprutor varje dag, förlora känsel i fötterna och bli blind, det var allt jag visste om diabetes. Läkaren ringde mig dagen innan hon gick på semester och berättade.. sedan satt man där, med diabetes.
Så nu har jag diabetes, inte nog med att jag redan har diagnoserna ADHD, IBS, tinnitus, whiplash, högt blodtryck, depression och panikångest.
Jag kan inte påverka de andra diagnoserna så mycket, även om jag får mediciner så har jag ändå allt det där andra. Men jag kan kontrollera vad jag äter, hur mycket jag väger och hur jag tränar.
Så jag tränar, äter så rätt jag kan och lär mig mer hela tiden om vad jag inte får äta och vad jag bör äta. Jag blir starkare och kläderna hänger bättre.
Men kroppen är äldre och funkar inte lika bra som förr, jag har fått en yrsel som stör mig. Den kan bero på blodtrycksmedicin men det är ingen som kan ge besked... Det är lite bättre sedan vi minskade en medicin men det kommer ibland i alla fall.
Dagarna är lite bättre nu med medicin mot adhd och depression men fortfarande drabbad jag dagligen av ångest, inte alltid lika stark som förr men den ligger alltid på lur och även om jag mår riktigt bra ena minuten, kan nästa vara väldigt jobbig. Jag vet inte varför det är så...
Så jag skriver. Kanske har jag lättare att ventilera mina tankar via bloggen än med munnen så ibland känner min fru sig utanför. Men hon är den jag pratar med om allt tycker jag, men jag kan bli bättre på det med och det ska jag.
Om du vill är du välkommen att hänga med i min bergochdalbana med mat träning och depression blandat med fakta och små glimtar ur mitt liv och vad som rör sig i min hjärna som går i turbofart.
Välkommen
Kommentarer