För vem ska man tro på?

"The absence of evidence is not evidence of absence".

Vem har inte hört DiLeva yla ut texten;

"För vem ska jag tro på
tro på tro på när,
tro på när allt är såhär?
Jag hoppas ändå på ett lyckligt sluuuut!"

Texten i just den där låten är ofta i bakhuvudet på mej när jag läser på och pluggar inför mina inlägg.

Jag är verkligen ingen självutnämnd guru inom "hälsovärlden". Snarare tvärtom, jag har en massa diagnoser som IBS, ADHD osv, har varit väldigt överviktig och därför fått diabetes. Jag är inget överlägset exempel på hur man ska leva eller göra, men jag har erfarenhet, massor av erfarenhet och jag väljer mina ämnen att blogga om efter vad jag själv dyker på i vardagen.

När jag sean intresserat mig för ett ämne läser jag på, ordentligt, allt som jag kan hitta om mina ämnen, allt ifrån forskningsstudier ändå till bloggar. Jag frågar även andra, genom väldigt informella intervjuer, vad de tycker och om de har erfarenheter som de kan dela med sig av. Sedan lägger ihop och drar ifrån, allt som jag själv vill och tycker, för att få fram vad jag anser kan vara nära en sanning som jag själv tror på. Detta betyder såklart inte att min åsikt är den helt oemotsagda sanningen, det är min sanning inget mer och inget mindre.

Anledningen till att jag hör DiLeva skråla i bakhuvudet när jag forskar runt mina inlägg är att den forskning och de studier som jag läser ibland är väldigt långt ifrån varandra resultatmässigt. Jag inser att man kan "bevisa" allt med statistik, se nedan förslag om hur glassförsäljningen verkar påverka mordfrekvensen. Jag har fått inse t.ex.  att "En studie är ingen studie".  Vad menar jag med det?

 

Jo, till exempel. För att en studie ska kallas "evidens baserad", vilket betyder på ett ungefär att den är bevisad, så måste resultaten upprepas av andra forskare. En samling av resultat från olika studier kallas Meta-analys.

Forskningsstudier kan alltså vara av väldigt olika "kvalitét" där de studier som har högst anseende, i behandlingsforskning, är s.k. RCT-studier (Randomiserad kontrollerad studie).

I en RTC-studie jämförs två grupper. En grupp får aktiv behandling, en grupp får placebo. För att studien ska vara riktigt trovärdig bör den också vara "dubbel-blind". Det betyder att varken den som får behandling eller den som mäter resultat vet vilken behandlingsform som de mäter på, dvs om det är placebo de mäter eller inte.

Å andra sidan är det bra att veta att, ofta när en behandling sägs "sakna evidens" betyder det endast att det inte gjorts tillräcklig forskning, inte att behandlingen absolut inte fungerar. 

Jag har här försökt samlat information som rör ämnet ADHD och behandlingar för/mot symptomen för ADHD. Jag har försökt hitta studier på allt från kosttillskott till färgämnen. Resultatet blir nog i slutänden en "DiLeva" i alla fall och man måste testa själv för att hitta vad som funkar för just mej, ta det för vad det är menat som; kanske en tankeväckande eller kanske ett nytt tankesätt om något. 

Först det här med kosttillskott.

Omega 3 och Omega 6 är de bäst "beforskade" kosttillskotten när det gäller behandling av ADHD. Ett stort antal studier och meta-analyser har visat en minskning av ADHD-symtom vid behandling. Men den genomsnittliga effekten på ADHD-symtom är svag.

Tre studier av hög kvalitet har undersökt om tillskott av Zink kan minska ADHD-symtom. I två av studierna sågs positiv effekt, men inte i den tredje. De studier som visade positiv effekt utfördes i länder där brist på zink är vanligt, och då med mycket höga doser.

En studie av hög kvalitet har visat på minskade ADHD-symtom vid behandling med järntillskott men studien hade bara 18 deltagare, som dessutom valts ut på grund av att de led av järnbrist. Inga kontrollerade studier har undersökt effekten av tillskott av Magnesium på ADHD-symtom men i kombination med vitaminer eller Omega 3 har Magnesium eventuellt visat effekt i ett fåtal studier.

Sammanfattningsvis kan vi säga följande om kosttillskott och ADHD:

1. Det finns endast ett svagt stöd för  nyttan av kosttillskott, undantagen är Omega3/Omega6.
2. Tillskott av mineraler kan vara bra ändå, t.ex om det finns misstänkt järnbrist.
3. All överdosering (av egentligen vad som helst) kan vara skadligt, snacka med en läkare om du  tänker ta en massa kosttillskott.

(Läs gärna mer om kosttillskott kopplat till bl.a. ADHD hos Jonas Bergqvist.)

Jag går vidare med en liten koll på "naturläkemedel".

De jag tittat på är Gingko Biloba, Pycnogenol och Johannesört.

1. 1. Gingko (Gingko biloba) är ett unikt träd, den enda arten i sin division. Förutom att den är en nakenfröig växt (gymnosperm) är dess släktskapsförhållanden till andra växter oklart, men troligtvis är dess närmaste släktingar kottepalmer och barrträd. Den är mycket lik de växter som den härstammar från, och som fanns för mer än 100 miljoner år sedan.
   Bladen hos ginkgo innehåller flera aktiva substanser var de mest kända är ginkgoloider och bilobaloider. I bladen finns även flera flavonoider.
   
   Användningsområden för Ginkgo biloba i alternativmedicin är till; förbättring av koncentration och minne, motverkande av yrsel vid nedsatt genomblödning i hjärnan, motverkande av "presenil demens" och demens vid Alzheimers sjukdom, till förbättring av tillståndet vid "fönstertittarsjuka", motverkan av mikroembolier (främst i hjärnan) och efterbehandling av blodpropp i hjärnan.
   
   Det saknas över huvudtaget vetenskapliga studier om gingko och det får därför inte rekommenderas av legitimerad personal. Två studier av lägre kvalitet har dock visat viss positiv effekt på ADHD-symtom. Men i den enda RCT-studien som gjorts såg man ingen positiv effekt av Gingko på ADHD-symtom. Förekomst och allvarlighetsgrad av biverkningar är väldigt omdiskuterade.
2. Pycnogenol (antioxidant barkextrakt). "Pinus pinaster" ska fungerar som en antioxidant och bidra till att upprätthålla en god hälsa genom att skydda celler från oxidativ skada. Extrakt från barken av den franska strandtalle ska även stödja en bra blodcirkulation.
   
   En studie (av hög kvalitet) på barn och ungdomar visade positiva effekter på ADHD-symtom, medans en studie av lägre kvalitet inte visade någon effekt alld på ADHD-symtom hos vuxna.
3. Hypericum perforatum eller johannesört, som även kallad mansblod ibland.
   Johannesörtens guldgula blommor, som blir rostfärgade när de vissnar, innehåller två olika pigment, ett gult och ett rött. Det röda heter hypericin och är det som gör att fingrarna färgas röda om man gnuggar blomman, det har gett örten tillnamnet "mansblod". I johannesörtens blad finns en mängd små genomskinliga oljekörtlar som gör att när man håller bladen mot ljuset, verkar de perforerade, därav det latinska epitetet perforatum. Detta tillsammans med det blodliknande färgämnet gjorde att örten tidigt ansågs som bl.a. sårläkande.

Lite mer om just Johannesörten; den spelade länge en betydande roll inom folktro och folkmedicin. (Den användes till exempel av prästerna vid djävulsutdrivning!). Som läkeört har den använts som sårmedel, utvärtes och invärtes, mot diverse åkommor som astma och bronkit, blåskatarr och tarmparasiter. Den eteriska olja, som har en väldigt aromatisk nästan kådliknande doft, är kryddan bland annat i brännvinet som heter hirkum-pirkum.(kul namn va :) )

Förutom att Johannesört är gott i alkohol har flera studier, varav minst en av mycket hög kvalité, konstaterat att Johannesört inte är ett dugg effektivt mot ADHD-symtom. 😫

ADHD och träning.

De studier som jag hittat rörande ADHD och träning visar väldigt skilda resultat. Studierna är av  mycket varierande typ och kvalitet, de behöver därför tolkas väldigt försiktigt. Det anses, av forskare, inte finnas några vetenskapliga belägg för någon långtidseffekt av fysisk träning på ADHD-symtom.

Ett antal studier visar på en kortvarig minskning av ADHD-symtomen hos barn och ett antal studier på vuxna med ADHD har visat på minskade symtom efter övning i meditation, det är dock inga studier av hög kvalitet (RCT).

Här gör jag dagligen empiriska studier och jag håller inte med alls, mina ADHD-symptom bekämpas bra (och länge) med träningen.

Dieter

När vi pratar om Dieter kan man säga att detfinns i huvudsak två typer, kallas för "begränsade dieter" och "eliminationsdieter".

"Begränsade dieter" går ut på att kraftigt begränsa antalet ingredienser i kosten, ex: endast ris, två grönsaker och vitt kött under ett antal veckor. Flera studier har visat på minskade ADHD-symtom vid begränsade dieter, men effekterna är relativt små och kan lika gärna bero på överkänslighet/allergi.

Begränsade dieter anses inte lämpliga som långsiktiga behandlingar.

"Eliminationsdieter", även kallad K-P diet eller Feingold-diet, går ut på att eliminera vissa ämnen  (särskilt då artificiella färgämnen och Salicylsyra) ur kosten. De flesta studier av eliminationsdieter är tyvärr 20-30 år gamla, minst, och resultaten är svåra att tolka. En meta-analys från 2014 anger dock att  eliminationsdiet kan ha en svagt positiv effekt på ADHD-symtom.

Artificiella färgämnen.

Till slut detta med artificiella färgämnen. Flera studier visa att artificiella färgämnen i mat  verkat öka hyperaktivitet hos barn med (och utan) ADHD. Dessa studier har starkt ifrågasatts men jag själv tycker, eftersom artificiella färgämnen inte bidrar med någon näring alls, att man faktiskt kan och bör försöka undvika dem.

Som en liten passus vill jag bara påpeka att DiLeva verkligen inte är någon av mina favoriter, inte rent musikaliskt; eller, inte när han "sjunger" sin egen "musik" i alla fall. Jag har hört honom när han sjunger "riktig" musik och jag höll verkligen på att ramla av stolen, han KAN sjunga, riktigt bra dessutom. Fast det var ju inte DiLeva jag tänkte prata om, hur intressant det än faktiskt skulle kunna vara.