Fortsätt till huvudinnehåll

Får frågor ibland hur jag gör..


Ibland får jag även frågor från någon som inte riktigt får viktminskning att funka med lågkolhydratskost, där har jag ju några års erfarenhet. Det finns några gemensamma nämnare när viktnedgång inte fungerar som jag tänkte ägna ett inlägg åt.

Hoppas det kan inspirerar på något sätt eller väcka idéer!
 
Övervikt har faktiskt ofta helt andra orsaker än en dålig kosthållning. Många som börjar med lågkolhydratkost, eller LCHF som det kallas, gör det för att det är på "tapeten" just nu. Det är det nya och man hör alla framgångshistorier. Det gör att man tror man kan få sig en snabbfix och fullkomligt rasa i vikt. Tråkigt nog fungerar det inte så för alla.

 
Först och främst, banta inte. Det handlar om så mycket mer än att "bara" gå ner i vikt.
 
Ha inte heller bråttom, låt det ta den tid det tar. Visst det kan gå fort för en del, men även långsamt för vissa, stressa inte. Lär dig istället ett nytt sätt att förhålla dej till mat och inför inte ett snedvridet beteende, som bantning (eller "lågkalorikost") är, gör istället förändringar som du kan och orkar behålla i en ny livsstil.

 
Vi stressar för mycket och det i sig själv motverkar viktnedgång.
 
Idag är det allt vanligare med övervikt och ämnet får stor uppmärksamhet. Spaltmeter med ”bantningstips” publiceras i pressen lagom till jul och program på TV har visar hur de lyckas få överviktiga deltagarna att minska i vikt (genom att tävla i det??!!). Det finns massor av information tillgängligt om hur man ska göra, vad man ska äta och hur man skall motionera för att bli av med övervikt och fetma. Jag skulle hellre vilja se program som istället fokuserar på vad det är som gör att man inte orkar genomföra de livsstilsförändringar som behöver göras.


Alla vet antagligen redan vad som rent tekniskt behöver göras för att gå ner i vikt. Det är inte det som är problemet. Problemet ligger i att göra det så det funkar för just dej. Livsstilsförändringar i samband med övervikt är ett komplext område. Övervikt har ju, som tidigare sagts, ofta helt andra orsaker än en dålig kosthållning. Varför kan man som överviktig inte använda de redskap som finns, trots att man kanske hotas av allvarliga sjukdomar? Vilka är de bakomliggande faktorerna som gör att man inte orkar använda dessa redskap?
 
Är förändringarna kanske så jobbiga att det inte är värd kostnaden?
 
Riskerna med övervikt är väldokumenterade, risken att dö i förtid ökar redan vid måttlig övervikt, störst är risken vid bukfetma. Fetma ger också en markant ökad risk för insulinresistens och diabetes typ 2. (Av de som utvecklar diabetes i vuxen ålder är 70-90 procent feta.) Men raden av följdsjukdomar till övervikt och fetma är lång. Förhöjt kolesterol, lipidrubbningar och högt blodtryck som ger ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och stroke(speciellt vid bukfetma). Män får en ökad risk för cancer i tarm och prostata medan kvinnor får en ökad risk för bröst- och underlivscancer. Kvinnor kan dessutom drabbas av menstruations rubbningar, som i värsta fall kan påverka fertiliteten. Sömnapné samt skelett- och ledbesvär är också vanliga hos personer med kraftig övervikt.
 
Det är självklart också intressant att lyssna på vad som har varit avgörande för de som "lyckats" gå ner i vikt, men det är du själv som ändå till slut måste sätta upp ditt mål och göra jobbet alldeles själv.


Det jag redan nu vill påpeka är att om ditt stora mål är att gå ner i vikt eller att nå en specifik målvikt så har du satt upp helt fel mål. Det skulle vara som om en bergsbestigare hade som mål att nå toppen på världens högsta berg. Om han satte målet att nå dit och tränade för det skulle vi ha många döda bergsbestigare på berg runt om i världen. Nej, målet för bergsbestigaren är att komma ner, hel och välbehållen, från toppen av världens högsta berg.


På samma sätt måste du sätta upp målet att få en livsstil som gör att du väger mindre, resten av livet, och inte bara att en gång ha nått en viss vikt.
 
Det är också viktigt att den ansträngning som en livsstilsförändring innebär står i proportion till resultatet man uppnår annars blir det som ett hinder för livsstilsförändringen. Att misslyckas med att nå sin målvikt kan ge en känsla av hopplöshet och gör att fler försök till viktminskning känns meningslösa. Konsekvensen blir då den att man känner för att ge upp sitt försök till viktminskning och återgår till gamla mönster.


Vi gillar väl alla att ”mysa” och vill då helst stoppa sådant i munnen som inte är jättebra för vikten. Vi äter och dricker ofta för att förstärka eller döva känslor. De flesta av oss har väl försökt att gå ned i vikt med hjälp av olika dieter. Det kan ha varit mer eller mindre effektiva dieter, exempelvis ”ananasmetoden” eller ”flygvärdinnemetoden”, men att banta med en lågkalori-diet resulterar bara i att man känner en ständig hunger och det ger inga goda utsikter för att lyckas.


De flesta som testat det har sagt att de bara lärt sig att dessa svältdieter inte är bra för dem. Man kanske till en början gick ned i vikt, men när man började äta igen så gick de upp alla kilon de förlorat, plus några till. Dessa extrema bantningsmetoder sätter också kroppen i stress vilket gör att det bildas fler fettceller, lätt kontraproduktivt alltså. Vi behöver istället lära oss äta "riktig mat" och att äta för att våra kroppar ska fungera bra. Vi måste sluta att äta för att "belöna oss" eller "för att det är så himla gott", för att sedan få ångest över vikten och försöka svältföda oss till en snabb viktminskning.
 
Så rådet är att sluta upp med bantningsdieter och att mixtra med kosten för att få snabbast möjliga resultat, det funkar inte!

Viktminskning är en effekt av kosten, javisst träning hjälper men börja med kosten. Kosten är viktig för att lyckas. Det gäller t.ex. att undvika blodsockerdalar, det gör man genom att hålla en vettig diet som inte ger en stor hunger, för mig har LCHF varit den dieten. Allmänt gäller att mindre portioner, hälsosam mat och mindre småätande är viktiga delar i den kosthållning man bör hålla. Styrkan att inte småäta trots att man känner ett stort sug ökar chanserna till att bibehålla sin vikt.

 
Men om man håller sig till alltför strikt diet, och utesluter allt man tycker om, leder det i många fall till en ”allt eller inget” känsla. En viss flexibilitet i sin kontroll över intaget av vad man äter, ger en bättre grund till att leva med en sitt val resten av livet.

Att gå ned i vikt kan vara svårt, men att sedan hålla vikten nere är en än svårare uppgift att klara.
 
Några faktorer som hjälper dej, att lyckas gå ned och hålla din vikt, är att man:
  • slutar svälta/banta,
  • skaffar sig en ny livsstil med bra matvanor och hälsosam kost,
  • inte småäter, trots att man känner ett stort sug,
  • väljer en lite mer fysiskt aktivt livsstil,
  • har en viss flexibilitet i sin kontroll över vad man äter,
  • tar ett eget ansvar och gör arbetet med förändringen,
  • vågar be om hjälp.
Vi kommer fortsätta blogga här om vår resa, mest för att vi vill komma ihåg den själva men om den kan hjälpa någon är det en stor bonus.




Lycka till.











Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Var inte så jävla positiv - tänk på att du är svensk!"

"Var inte så jävla positiv - tänk på att du är svensk!" Det är en replik i filmen "Den ofrivillige golfaren" av och med Lasse Åberg. Det är väl lite så det är, man ska inte vara för positiv, för lycklig, för lyckad eller för lyckligt lottad. Jag kan själv ibland känns att jag kräks på allt det klämkäcka som skrivs i sociala medier, alla länkar till föredrag på Youtube om hur enkelt det är att ställa om sitt liv, hur allt bara är en fråga om inställning. Affirmationer som "Om du bara tror på dig själv och dina förmågor så kommer du att bli framgångsrik och fri".  Livet och verkligheten är ju tyvärr betydligt mer komplicerad och komplex än så, eller hur? Jag har genom livet haft många perioder som en psykolog eller psykiater antagligen skulle kalla för depressiva episoder eller recidiverande depression. (Jag är på väg ut ur en sådan just nu.) Mitt enda sätt att hantera dessa perioder och ta mig upp igen har varit att bara försöka överleva...

Get your shit together

Att bajsa är något som alla gör, men kanske något som få faktiskt pratar om. Vår avföring kan se ut på lite olika sätt men fortfarande vara normal. Det optimala är om magen sköter sig som en klocka och att man går på toalettenen gång per dag är det optimala (men det kan också vara fullt normalt att till exempel gå på toaletten var tredje dag också, eller flera gånger varje dag).   Svart, gul, grön, ljus, lös, hård och pennformad, vår avföring kan anta alla möjliga färger och former och det är inget vi gärna pratar om. Men faktum är att vårt bajs kan var en bra indikation på hur det står till med vår hälsa. Det behöver inte vara en läskig och obekväm övning att förstå vad din avföring säger om din kropp och du behöver inte dissekera det under ett mikroskop. Det är därför viktigt att ta en titt ned i toaletten för att kolla status på både avföring och urin.   Det man ska vara uppmärksam kring är hur ens avföring brukar se ut och om den ändrar sig i färg, form eller k...

LCHF och ADHD

Jag tillhör båda båda dessa kombinationer. Dessutom anser läkare att jag har diabetes typ 2 och även IBS. Jag börjar tro att alla dessa har ett sammanhang, kolhydrater. Hur kommer det sig att folk med ADHD så gärna vill äta kolhydrater (mackor, kakor, godis, chips, mm)? Förklaringen lär vara att en del av ADHD är, har jag läst mig till, en obalans i dompamin och serotonin och kolhydraterna fungerar som en väldigt bra självmedicinering. Det fungerar, även om det är kortsiktigt och drar med sig en massa dåliga bieffekter. Det finns även forskare som menar att ADHD-symtom liknar abstinens efter droger och kan bero på att man just är beroende av kolhydrater (läs skräpmat/socker). Tar man bort den maten så menar de att dessa problem skulle lugna ner sig. Det vill säga att ett beroende av socker skulle jämförbara effekter som kokain ! "F...