"Var inte så jävla positiv - tänk på att du är svensk!"
Det är en replik i filmen "Den ofrivillige golfaren" av och med Lasse Åberg. Det är väl lite så det är, man ska inte vara för positiv, för lycklig, för lyckad eller för lyckligt lottad.
Jag kan själv ibland känns att jag kräks på allt det klämkäcka som skrivs i sociala medier, alla länkar till föredrag på Youtube om hur enkelt det är att ställa om sitt liv, hur allt bara är en fråga om inställning. Affirmationer som "Om du bara tror på dig själv och dina förmågor så kommer du att bli framgångsrik och fri".
Livet och verkligheten är ju tyvärr betydligt mer komplicerad och komplex än så, eller hur?
Jag har genom livet haft många perioder som en psykolog eller psykiater antagligen skulle kalla för depressiva episoder eller recidiverande depression. (Jag är på väg ut ur en sådan just nu.) Mitt enda sätt att hantera dessa perioder och ta mig upp igen har varit att bara försöka överleva dem, och om möjligt, försöka få livet och vardagen att fungera. Kanske hade det varit annorlunda om jag också var mer klämkäck? Men fungerar det, och hur i så fall?
Move your ass and your mind will follow!
Enligt psykologin handlar det om sk positiv förstärkning, eller på engelska "positive reinforcement".
Teorin är att det handlar om "konsekvens av ett beteende som ökar styrkan eller varaktigheten i beteendet eller dess frekvens eller snabbheten i reaktionerna".
Jösses, rappakalja. Det behövs många år på universitet att få till den meningen. 😂
På någorlunda vanlig svenska är positiv förstärkning en påverkan på beteendet, som att gör något starkare genom antingen egen förändring, genom påverkan eller inverkan av någon/något annat. Konsekven av det beteendet kalas "stimulus" (Den kan vara både positiv och negativ, i de här fallet siktar vi på en positiv sådan). Det handlar om att människan har en förmåga att reagera redan när något annat än naturliga stimulus påverkar sinnena.
Till exempel är att blinka när ett föremål kommer nära ögonen, en sorts medfödda försvarsreaktioner men om en klocksignal ljuder varje gång precis innan t ex en insekt flyger fram emot ögonen, kommer det till slut bli att blinkreflexen slår till redan vid klocksignalen. En inlärd, eller betingad, reflex. Det skulle logiskt betyda att om man börjar bete sig på ett nytt sätt, så som man vill ha det, och då menar jag som om man redan hade det så - då skulle det bli verklighet?
Låter ju enkelt.
Verkligheten kämpar emot. Jag har hört att vi tänker ungefär 60 000 tankar om dagen men att 95% av dessa är tankar som vi redan tänkt. Vilket ger att vi går mestadels i livet på autopilot, vanor styr vårt handlande.
Ett exempel är när jag bytte jobb för ett tag sedan, första veckan när jag åkte iväg som vanligt, lämnade barn och satte av mot jobbet, upptäckte jag att utan att tänka på det hade jag plötsligt hamnat på mitt gamla jobb. Det roade mina tidigare kollegor mycket och de tog det som en vana att gå ut och röka ungefär vid den tiden så de kunde vinka till mej. Det visar också på att älven jag, särskilt på morgonen, går på autopilot. Hur ska man då få utveckling genom förändring?
Kan affirmationer fungera, eller är det så kallad "mental träning" som är nyckeln?
Mental träning utgör numera ett väsentligt inslag i bl a elitidrott. Det innebär att personer söker, i sin fantasi, föreställa sig rörelser och situationer som de ska bemästra och då blir bättre på dem.
Mental träning kan också innebära att man försöker komma i god psykisk form. På små sätt försöker man då sätta sig i ett sinnestillstånd som är typiskt för situationen ifråga. Man lär sig då känna igen oroskänslor och ofrivilliga spänningar som kan hämma prestationerna.
Affirmation, eller bekräftelse, i samband med mental träning, och allmänt i vardagslivet, innebär att man bekräftar sin egen duktighet, framåtanda, ihärdighet och vilja att göra sig gällande.
Kanadensiska forskare lät personer med hög och låg självkänsla upprepa frasen "Jag är en person värd att älskas". Sen mätte de försökspersonernas humör och känslor. Studien visar, ganska överraskande att de med låg självkänsla mådde sämre efter att ha upprepat mantrat. Personer med hög självkänsla mådde däremot lite bättre, men bara lite. (Personer med låg självkänsla mådde, paradoxalt nog, bättre när de tilläts att också ha negativa tankar om sig själva.)
En annan studie som bedrevs av flera amerikanska forskare visar att personer som frågar sig själva huruvida de kommer att lyckas med en uppgift, lyckas oftare än de som säger till sig själva att de kommer att lyckas med den.
Behaviorister påstår att allt beteende hos djur och människor är en följd av dels naturligt urval i den biologiska utvecklingen, dels lärande med hjälp av förstärkning, utebliven förstärkning samt bestraffning, så kallad betingning. Säkert finns fler studier som talar både för och emot effekten av affirmationer. Men det är ett ganska lurigt forskningsområde eftersom alla människor är unika, det finns många olika sätt att mäta självkänsla och självförtroende. Det finns många olika faktorer som spelar in, såväl inre som yttre faktorer. Vilket naturligtvis gör att det är ett fantastiskt intressant område.
Hur du påverkas vet ju faktiskt bara du.
Men till slut, en sak som slutleding av resonemanget. Att reagera negativt och kränkas på alla klämkäcka inlägg i sociala medier blir ett negativ betingning, det vill säga det skadar bara. låt affirmationer vara precis bara det, en självbekräftelse med målet att utvecklas. Att försöka bryta autopiloten.
Kanske testa att göra något åt din situation istället och tänka några nya tankar, göra mer nya saker?
Jag kör något nytt nu, eller försöker. Jag går till mitt gym istället för att sitta hemma när jag har en ledig dag. Jag går dit med väskan packad men utan att ha en förväntning på mig själv att jag måste träna, det blir om det blir. Jag hämtar min inspiration från medlemmar och kollegor och till slut upptäcker jag att jag tränar, utan att tänka på det.
Autopiloten kan programmeras om, jag gör något nytt, skapar en ny vana.
Dags att börja.
Kommentarer