Ok. Det var lite som jag kände med vikten denna vecka. Jag har inte gått ner något, faktum är att jag går upp ett kilo. 😔
Jag undrar vad det kan bero på...
Vågen är det första man tänker på när man vill gå ner i vikt och bränna fett. Är den bra eller är den dålig?
När det går bra är allting toppen. Humöret är på topp, vikten tickar ner och ingenting verkar kunna stå i vägen för framgång.
Det är då den så kallade "platån" slår till.
Vikten stannar och som i mitt fall till och med ökar jämfört med förra veckan. Jag har skött kosten, träningen och återhämtningen perfekt och ändå händer inget, inget bra i alla fall.
Anledningen till att jag, och andra antar jag, tycker att motgång är så jobbig och mördar motivationen är nog för att jag förväntar mig resultat, snabbt.
För mig har nu flera kilo lämnat kroppen på en väldigt kort tid och jag har ätit min broccoli och sovit mina timmar. inte ens marknadens kolhydrater fick mig på fall, gick ståndaktiga förbi munkar och lakrits (det var svårast). Visst borde jag väl bli belönade med åtminstone ett eller två kilo minus på vågen?!?
När jag sätter upp sådana förväntningar ökar chansen, eller risken, att bli besviken.
Stora mål betyder större risker. Det kan gå fel på hundratals sätt, men endast ett resultat är det som jag vill se. Det kan nog anses vara kontraproduktivt(ett av mina favoritord 😛) för motivationen att sätta upp för stora och lite larviga mål.
Ok, hur göra då?
Jag behöver medvetet försöka sänka kraven på mina framsteg. Sätta tröskeln lägre. Sänka ribban. Jisses, sfär har vi en utmaning.
Men om jag lyckas ochistället skulle hoppas på att ha gå ner lite, eller kanske till och med inget alls, blir oddsen blir helt plötsligt på min sida och för att varje gram som jag då går ner skulle göra mej glad och motiverad.
Inte helt enkelt att göra bara, ADHD var det jag hade ja.
En viktig och avgörande detalj, som jag glömmer ibland, är att en viktminskning på vågen inte är detsamma som en minskning av kroppsfett. Jag borde alltså börja mäta mig runt magen, låren och midjan.
Viktnedgång har med allt på kroppen att göra. Det kan vara armar, ben, vätskor, hår, hud och kroppsfett. (För att inte tala om muskelmassa.)
Om vikten hoppar upp och ner lite, vilket den alltid gör för alla, kan det vara kroppens sätt att kompensera för den förlorade fettmassan på.
Jag har letat lite på nätet om detta och har kommit fram till att anledningen är att kroppen vill ha allting perfekt. Det kallas för kroppens homeostas.
Homeostas går förenklat ut på att cellerna och kroppen hela tiden arbetar på att balansera alla värden för att hålla ett så normalt och stabilt läge som möjligt.
Det innebär att om jag förlorar fett kommer kroppen vilja behålla samma mängd kroppsvikt som innan fettet försvann.
Detta hålls bara en kortare tid och då i form av vatten och saltbindningar. Det blir ett tillfälliga stiltje i viktnedgången, eller kanske till och med en viktuppgång.
Det gäller helt enkelt att kämpa på tålmodigt och vänta ut kroppen då den är motvilligt och kämpar emot.
Jag är nu inte den mest tålmodiga sorten, när ingenting händer tänker jag gärna att jag måste göra hundra timmar cardio och ta bort alla kalorier från kosten för att fortsätta gå ner i vikt.
Det tankesättet tror jag tyvärrligger i sakens natur och förr eller senare kommer det att hända de flesta.
Det jag borde, och ska försöka, göra är istället är att lita på att min nya diet och livsstil kommer fungera, alltså inte göra några stora förändringar.
Jag slå försöka ge det en vecka till och inte förändrar något. Inga nya mätmetoder, inte mindre kalorier och långa promenader utan bara fortsätta som tidigare. Chansen är att kroppen bara är eftersläpande.
Under den här veckan ska jag istället fundera på vilka förändringar jag kan göra med kost- och träningsplanen till nästa vecka om resultatet fortfarande visar på stiltje eller minus.
Ett steg i taget.
Kommentarer