Som vanligt har jag gått upp lite under helgen. (Väger 89.2 nu.) Men det som verkligen är nedslående är att titta på BMI.
Min idealvikt enligt BMI är 70,3 kilo!🤤
Det vägde jag när jag låg i lumpen! För 30 år sedan.
Kan man verkligen gå efter det värdet? Det är ju inte klokt va lite jag ska väga för att inte va tjock...
Jag läser på lite och det visar sig att fler än jag är skeptiska mot BMI som mätmetod. BMI visar inte om jag är överviktig eller ohälsosam. Siffran när man räknar ut BMI kan faktiskt vara helt felaktigt.
I en studie som publicerades i februari 2016, gjord av psykologer på University of California, visar att fler än 54 miljoner amerikanare ansågs felaktigt vara "ohälsosamma" enligt sina resultat från ett BMI-test. (http://www.nature.com/ijo/journal/v40/n5/full/ijo201617a.html?foxtrotcallback=true)
En film jag hittade på Youtube är ganska talande när det gäller BMI. (https://youtu.be/37dDclnow1g)
Är det i så fall bättre att använda ett måttband föratt få en rättvis bild?
Vi vet till exempel att vara för rund om magen innebär en hälsorisk och risken ökar ordentlig. Det nästan helt oberoende av hur lång man är.
Studier definieras bukfetma som ett midjemått på över 88 centimeter hos kvinnor och 102 centimeter hos män. För kvinnor kan ett midjemått på 80-88 centimeter innebära en ökad risk, framför allt för hjärt- och kärlsjukdom.
Dags att ta fram ett måttband och mäta midjan där jag är som smalast, det är så man ska göra har jag fått lära mej. (Man kan alternativt mäta mitt emellan nedersta revbenet och höftbenet.)
För att mäta rätt ska man stå upp, vara avslappnad och med benen lite i sär. Ta sedan ett djupt andetag och andas ut precis innan man mäter, försök att inte fuska genom att dra åt måttbandet. 😉
Jag tror mer på den mätningen men kan det finnas bättre, eller enklare?
Det absolut bästa lätt ju vara att gå till en läkare för en hälsokontroll. Där jämförs vikt, blodtryck, blodsockernivå och kolesterol och man får med egna ord förklara hur man känner sig, säger kan man få hjälp att få ett mått och en vikt som är hälsosam för just mig.
När jag fick diabetes domen så bokade jag genast in på dietist, och fotvårdsspecialist😩. Det ska bli intressant...
Jag tror att jag ska försöka läsa på en massa för att ha bra belägg för att fortsätta minna diet. Eller så lyssnar jag bara och säger bara "ja och amen" till allt dietisten säger och gör sedan som jag vill ändå.
Problemet är att jag tror jag får mindre eller ingen hjälp om jag inte gör som läkare råder mig 😔.
Jag har läst att det finns dietister och blivande dietister där ute som jobbar på att förbättra folkhälsan genom vettigare kostråd men jag räknar med att får kämpa lite och kan behöva det stöd jag kan få för att övertyga om att lchf fungerar.
I NWT läste jag en artikel om "Mat och träning inte livets mening" där en dietist och idrott- och kostvetare som har läst 7 år på universitet om ämnet. I artikeln står det att dennes utbildning ger hen: "tyngd att stå emot mattrenderna". Hen är också bla kostrådgivare för svenska landslaget i friidrott. (http://nwt.se/karlstad/2017/01/02/mat-och-traning-inte-livets-mening)
Det jag går igång på är hens uttalande angående just "mattrender". Hen menar att det är konstigt när man säger att kolhydrater är farliga och att man skulle bli tjock av det. Hen säger att övervikt har med en: "för stor mängd energi man stoppar i sig".
Nu när jag köpte lchf stoppar jag i mig betydligt mera energi idag än vad jag gjorde när jag vägde 107 kg. Jag har åkt upp och ner i vikt hela livet, har testat allt från de mest otroliga dieter till viktväktare där åt väldigt kalorisnålt och tränade som en galning, visst gick jag ner i vikt men det var en svält kost och vad jag förstår går nästan alla som förlorat vikt den vägen går upp den och mer igen. Funkar alltså inte alls.
Jag är nu inte ensam om att komma fram till att det inte handlar om energimängden utan kolhydraterna som är boven i detta drama.
Kostdoktorn berättar om sin upptäckt när han pluggade till läkare. Han säger att han som läkare: "kämpar med att kontrollera mina patienters blodsocker, samtidigt som någon matar dem med våfflor?!?"
Efter att ha gått igenom litteraturen, inklusive alla referenser som citeras i artiklar och yttranden, var han djupt besviken över att inse att det inte finns någon bra vetenskap som stöder de nuvarande kostråden för att hantera diabetes.
Själv tycker jag att lchf verkade vettigt. Vi behandlar glutenintolerans genom att ta bort gluten ur kosten och behandlar laktosintolerans genom att ta bort laktos ur kosten. Varför inte behandla kolhydratintoleranta personer, dvs typ 2-diabetiker, genom att ta bort kolhydrater ur kosten? Det verkar ju vara det mest logiska?
Jag är rädd att trots att jag ska försöka använda ett sansat tillvägagångssätt (har ju trots allt ADHD till på köpet) när jag ska träffa min dietist kommer mitt ruskiga tilltag att minska kolhydratintaget ruska om dietisten i grundvalarna, om man säger så. 😁
Vi får se, kanske fegar jag ur för att inte riskera uteslutning ur välfärden helt?
Kommentarer