Jag har medelsvår adhd. Frågan är vad det betyder. Dina svårigheter är inte så stora så dom. Men dom berättade också om mina styrkor. Och jag är stark och smart och har en brutal drivkraft. Så stark att jag sliter ut mig själv. Om jag inte haft alla mina kompenserande strategier, hur svår ADHD hade jag haft då? Eller om jag inte haft ADHD, hur långt hade jag kommit då? Man säger ju inte till en höjdhoppare att bortsett från din teknik är du ganska dålig... Eller en sångare som sjunger dåligt att för att vara någon som inte kan sjunga så är du ganska bra.
Ingen vet hur hårt jag sliter för att få ihop det som verkar trivialt för de flesta eller hur lätt jag gör nått annat som verkar väldigt svårt. Men en sak lovar jag, och det är att jag sliter. Sliter för att få på mig rena kläder, få med mig det jag behöver för dagen, få med barnen det dom behöver. Och för att komma ihåg dom mest banala saker. Som frukt i skolväskan! Men det är tom för svårt så jag har faktiskt gett upp det. Om skolan vill att din ska äta frukt för dom lösa det. Jag tänker inte få magsår för att något kommit på att en "frivillig" frukt är fiffigt.
Problemet är att just nu känner jag mig vilsen. Jag är i mål. Eller jag har inte ens startat loppet ännu. Det är nu jag ska börja jobba med förändringar. Ska vi sätta en peng på att jag kommer vara tvungen att slåss för att få den hjälpen med?
Det kommer att komma tydliga rekommendationer från utrednings företaget. Men inte förrän troligen i mitten av januari. Så var gör jag nu?
Fokuserar på jobbet och stora grejen som är på fredag och sen ta sikte på jul kanske? Klappar ska köpas, gardiner fixas och skinkan griljeras. Och det är saker jag ser fram emot att göra. Så kanske jag kan fortsätta fighten efter jul?
Det får bli en första plan i alla fall.
Over and out
Frugan
Kommentarer