Vi är helt enkelt inte som andra.
Det är bra att ta bort "dum i huvet" stämpeln på NPF, men att ha ADHD är inte som att bli en superhjälte direkt. Det är jobbigt och svårt och många med "superkrafter" går under i dagens samhälle.
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) beror på hur hjärnan arbetar och fungerar.
De vanligaste är diagnoserna ADHD, ASD/Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och andra språkstörning (som är närbesläktade) och det är vanligt att man har flera av de diagnoser samtifigt. Det finns också en hög samsjuklighet med till exempel ångestsyndrom och depression.
Själv har jag just ADHD.
Forskning tyder på att det finns en ärftlighet för ADHD men det finns vissa faktorer som också ökar sannolikheten att få det.
Vanliga riskfaktorer är:
Dålig uppväxtmiljö orsakar inte ADHD men en dålig omgivning kan förvärra problemen. (Det fungerar också tvärtom.) En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med sina utmaningar.
Hela första tiden i mitt liv var ett kaos har jag fått veta. Allt från att jag och min bror delades upp mellan mamma och min bio"pappa", till att jag blev lämnad hos moster längre tider och väldigt tidigt. (Det tog mycket pusslande innan jag fick fram den informationen)
För vissa märks NPF redan under de första åren, ibland rör det sig om lättare svårigheter och som bara kommer till uttryck i vissa situationer. Ett tidigt tecken kan vara att inte lär sig tala i tid. Många är väldigt överaktiva och har svårt att sitta still, hoppar gärna från en aktivitet till en annan och hamnar lätt i konflikter.
Själv var jag nog mer åt hållet drömmande och lite avskärmade vilket är även det ett vanligt symptom.
Vissa kan ha svårt att anpassa sig till en grupp och att förstå hur man gör när man leker och en del kan få häftiga utbrott utan att omgivningen förstår varför och en del är motoriskt klumpiga.
För mig var skolan svår, jag orkar inte ens gå in i alla problem det ställde till, i själva skolan ställdes krav på mig att anpassa mig och följa en massa regler utan att jag riktigt förstod varför reglerna fanns.
Jag kände mig ofta utanför. Att mina föräldrar fick mig att vara med i kyrkans ungdomsgäng räddade mig nog från att hamna i mer "olämpliga" gäng och jag slapp vara ensam under tonåren.
ADHD växer inte bort, men genom livserfarenhet lär man sig att kompensera. Tyvärr sliter det mycket att hela tiden kämpa och det innebär att jag, som så många andra, är sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom.
"Adhd är inte en sjukdom, det är snarare en superkraft."
Orden från artisten Viktor Frisk under medverkan i SVT Barnkanalens "Morgonshowen" 2015 skapade ett eko i det offentliga samtalet om den NPF.
Det är bra att ta bort "dum i huvet" stämpeln på NPF, men att ha ADHD är inte som att bli en superhjälte direkt. Det är jobbigt och svårt och många med "superkrafter" går under i dagens samhälle.
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) beror på hur hjärnan arbetar och fungerar.
De vanligaste är diagnoserna ADHD, ASD/Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och andra språkstörning (som är närbesläktade) och det är vanligt att man har flera av de diagnoser samtifigt. Det finns också en hög samsjuklighet med till exempel ångestsyndrom och depression.
Själv har jag just ADHD.
Forskning tyder på att det finns en ärftlighet för ADHD men det finns vissa faktorer som också ökar sannolikheten att få det.
Vanliga riskfaktorer är:
- påfrestningar under graviditeten,
- komplikationer under förlossningen och
- för tidig födsel.
- Näringsbrist i moderkakan eller
- tidig hjärnhinneinflammation.
Dålig uppväxtmiljö orsakar inte ADHD men en dålig omgivning kan förvärra problemen. (Det fungerar också tvärtom.) En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med sina utmaningar.
Hela första tiden i mitt liv var ett kaos har jag fått veta. Allt från att jag och min bror delades upp mellan mamma och min bio"pappa", till att jag blev lämnad hos moster längre tider och väldigt tidigt. (Det tog mycket pusslande innan jag fick fram den informationen)
För vissa märks NPF redan under de första åren, ibland rör det sig om lättare svårigheter och som bara kommer till uttryck i vissa situationer. Ett tidigt tecken kan vara att inte lär sig tala i tid. Många är väldigt överaktiva och har svårt att sitta still, hoppar gärna från en aktivitet till en annan och hamnar lätt i konflikter.
Själv var jag nog mer åt hållet drömmande och lite avskärmade vilket är även det ett vanligt symptom.
Vissa kan ha svårt att anpassa sig till en grupp och att förstå hur man gör när man leker och en del kan få häftiga utbrott utan att omgivningen förstår varför och en del är motoriskt klumpiga.
För mig var skolan svår, jag orkar inte ens gå in i alla problem det ställde till, i själva skolan ställdes krav på mig att anpassa mig och följa en massa regler utan att jag riktigt förstod varför reglerna fanns.
Jag kände mig ofta utanför. Att mina föräldrar fick mig att vara med i kyrkans ungdomsgäng räddade mig nog från att hamna i mer "olämpliga" gäng och jag slapp vara ensam under tonåren.
ADHD växer inte bort, men genom livserfarenhet lär man sig att kompensera. Tyvärr sliter det mycket att hela tiden kämpa och det innebär att jag, som så många andra, är sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom.
Kommentarer